Adrians plötsliga nattliga kisseri, i min lilla värld var det ju oro. Sen pratade jag med en kollega som ba diabetes? så jag ringde 1177 som ba diabetes? och så bestämdes det hastigt och lustigt att vi skulle ta oss till en läkare för att utesluta diabetes och urinvägsinfektion.
Kim var hemma och vilade och hade således bilen, så jag ringde och bad honom komma och hämta mig på jobbet. Vilket ju gjorde honom ganska stressad. Antar att det är det som händer när man berättar för någon att ens barn riskerar ha en kronisk sjukdom. Sedan blev allt plötsligt sju resor värre eftersom vi på väg hem blev - wait for it - påkörda av en bil som dundrade rätt in i sidan på oss.
Kims första reaktion efter han fått stopp på bilen var att ta sig för hjärtat. Nu dör han, tänkte jag. Det gjorde han inte, men oh boy vad blodtrycket inte var bra efter det. Men efter bärgning, polis och försäkringsbolagssnack så kom vi till sist iväg till sjukhuset, jag och min lilla son, och kunde utesluta både diabetes och urinvägsinfektion. Tack och freaking lov. Läkaren trodde också att det nog var oro.
Min stackars lilla grubblare, hur ska jag komma innanför huvudet på honom? I övrigt är det just nu oklart om bilen går att laga eller om den är ramsned. Jag har haft en galen huvudvärk prick hela dagen och är stel i nacken och ryggen och Kims blodtryck är så högt att han är sjukskriven resten av veckan också.
Japp. Annars är livet på topp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar