september 02, 2015

Känns som att den här dagen aldrig kommer ta slut.

Sitter på tåget på väg till Stockholm. Undrar hur många meningen jag har inlett så? Det har blivit en del av mitt liv, tågåkandet. Ibland hatar jag det. Ibland, som nu, tycker jag att det är ganska fint. Regnet som strilar mot rutorna, den mjuka gungningen i rörelserna. En timme, bara jag och min dator. Det är ett skönt sätt att starta sin dag. Ibland. Men vi kan inte fortsätta så här. När Kims sjukskrivning är över kommer även han börja pendla. Vi måste ta tag i det, hitta någonstans i Stockholm där vi vill bo och där skolorna är bra.

Om ett par timmar börjar dagens enda möte. Vi går tillbaka till fas ett i en ny del av projektet. Idag är första brainstormingen. Alla idéer och tankar ska upp på bordet. Skissen för vad det är vi vill åstadkomma ska sättas på pränt. Fruktansvärt roligt, fruktansvärt enerverande. Tur att jag har en ny tågresa att se fram emot i eftermiddag, nästan fem timmar till Malmö.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar