Så jag kommer hem till sist, på torsdagskvällen. Får äntligen ta min dusch, tvätta håret. Mjuk frotté mot trött hud, väldoftande lotion som vårdar. Han har gjort fruktsallad och vispat vaniljsås. I hans ögon bor det hundra frågor. I hans händer en ömhet. Jag somnar liggandes hårt pressad mot hans bröst, med honom bakom mig. Vaknar likadant.
Fredagen kommer och på eftermiddagen sitter jag i soffan och jobbar, han pysslar med något en meter bort. Han skämtar och pratar kärleksfullt med mig, om mig, men jag lyckas liksom inte greppa om han är okej. Jag vet inte om vi har lagt det värsta bakom oss eller om det är en fasad han sätter upp. Han har aldrig varit så öppen, men samtidigt så långt bort. Eller så är han närmre än någonsin förut, bara att jag inte kan se det ännu.
Jag försöker skrolla lite här i bloggen, om Kim skulle bli frisk. Att allt var ok. Jag kommer ihåg det hela år jag hade diskbråck. De första 6 månaderna visste jag ej vad det var. Fick inga smärtstillande alls. Mådde skit. Det gick ut över min omgivning. (Och jobb) Jag blev känslokall. Jag blev en bitch. (Trots att jag försökte vara den vanliga jag, och det var jag till och från också) jag blev egoistisk. Men jag märkte det inte. Inte på det sättet jag skulle ha märkt det idag, om man skulle bli arg, ryta ifrån. Om man skulle göra fel. Jag försvarar inte din kille. Inte alls. Men jag känner igen beteendet. Ha tålamod. Även om vissa saker gör ont som satan. Han är inte sitt vanliga jag. Och det jag läser, så verkar det ju som om ni är på väg till det bättre igen. Efter min operation efter 12 månader av helvete, blev jag som förbytt. Jag märkte att jag "kom tillbaka" kände mej mer givmild, var den som jag ville vara. Som jag var innan. Och ännu bättre. Jag hoppas verkligen att ni kommer att bli som förut. Och jag har ju egentligen ingen aning om det här beror på hans sjukdom. Men ville bara berätta. Kram!
SvaraRaderaTack för den här kommentaren. Tack, verkligen. Det känns bra att höra, och jag tror att det är precis som det var för dig - han är inte sig själv. Men han är på väg tillbaka och vi har lärt oss så himla mycket om oss själva och varann under den här tiden.
RaderaTack och kram!