november 22, 2015

Söndagsångest.

Sitter vid vårt stora matsalsbord i vardagsrummet. Framför mig glimmar två levande ljus, en vas med nejlikor och min man. Vi blickar ner i varsin arbetsdator. Det är söndag kväll och för första gången någonsin fladdrar det en måndagsångest i min mage.

Jag har en jobbig vecka framför mig. Måndagen är den enda dagen i veckan som jag kommer vara på kontoret, en dag som bara innehåller möten. Sedan blir det Göteborg två dagar följt av Stockholm i två dagar. Alla dagar är fyllda med presentationer, konferenser och möten av varierande storlek. Under samtliga är jag en punkt på agendan.

Det är en vecka som jag i normala fall hade älskat. Men jag är så trött just nu, så ledighetstörstande. Jag vill gå till jobbet klockan åtta och gå hem klockan fem och laga mat och prata om triviala saker med min familj och låta en kopp te med en vän vara dagens största händelse. Jag orkar inte flänga runt, orkar inte låta alla vila sina ögon på mig och väga mina ord. Vilket är konstigt, för det är ju precis det jag egentligen älskar med mitt jobb.

Snart, snart ska jag vara ledig. Två veckor med mina bästa människor, inga planer och tid i överflöd. Sedan blir det nytt år och jag kommer vara pigg och blomstrande och mig själv igen. Det kommer bli bra igen, det här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar