Jag vaknar tidigt, borrar in ansiktet mot hans varma rygg. Doften som lämnar hans hud startar saker inom mig, förnimmelser om tider som har varit. Gång på gång ekar hans ord från lördagsnatten i mig. Vi gör inte varandra glada längre. Jag känner mig tom. Så fruktansvärt otillräcklig.
Jag låter bilen stå och går till jobbet. Det är kallt och mörkt och det passar min sinnesstämning. Jag är omsluten och som uppslukad av mörkret. Jag frågade honom om det han sa, när måndag blev tisdag och han inte längre var i sitt mörker. Om den där meningen, vi gör inte varandra glada längre, och han svarade att det kanske handlar mer om att ingenting gör honom glad längre.
Ändå undrar jag, kan inte låta bli att undra, om han skulle må bättre utan mig. Skulle han bli lycklig då? Förstår han hur mycket jag kämpar för honom? Jag tror inte det. Fast kanske tror jag bara att jag kämpar, fast att jag istället gör allt värre. Jag vet inte vad som förväntas av mig, om jag ska backa eller stå solid. Tänk om allt det här handlar om att han inte vill att jag ska kämpa längre.
nej, jag tror att du ska fortsätta stå solid. det låter ju som att det mer handlar om honom än dig. däremot tänker att jag att du måste se till så att du inte dras med för mycket, du måste kunna vara glad också.
SvaraRaderaJag tror tyvärr att depression gör så att det inte går att fatta rationella beslut eller veta vad som är bäst för en. Känslan mitt i allt är så hopplöst hopplös så det kan kännas som att det enda rimliga är att låta sin partner gå och få ett riktigt liv, ett glatt liv, men det är ju inte sant för det. Jag tror som minahistorier att det han egentligen vill såklart är att vara med dig och att eventuella signaler om att det inte är så inte är han som pratar utan hans sjukdom. Åh, det är så himla svårt att stå bredvid när nån mår så dåligt för ens egen verklighet blir ju liksom också fläckad.
SvaraRaderaStor kram
SvaraRaderaJa. Stor kram. Och igenkänning.
SvaraRaderaHemsk känsla. Förstår tröstlösheten. Finns det nån möjlighet att få prata av sig hos nån, exempelvis via företagshälsan? Bara för att få perspektiv?
SvaraRaderaKram!