Igår kände jag mig väldigt olycklig. Stressad över att vara ny på jobbet, stressad över att inte bo i Stockholm men arbeta där (nästan) varje dag. Stressad över att inte få visa att jag mår dåligt. För det är ju så det är, ingen vill ha en ny människa på sin avdelning som känner sig trött och nere, och hemma måste jag ju vara den starka. Jag får inte må dåligt, jag måste orka bära oss just nu.
Idag känns det lite bättre. Jag känner mig inte direkt olycklig, mer likgiltig. Som om jag ganska enkelt skulle kunna göra dåliga val, fatta dåliga beslut. Det skulle vara så enkelt just nu. Jag är ju ändå så tom inombords.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar