augusti 14, 2016

Ont.

Så blir det söndag igen. Jag sitter i fönstret i vår nya lägenhet. Tittar på de nymålade väggarna och gråter. Inte över väggarna, utan för att det är söndag. Söndagar är svåra nuförtiden. Söndagar är dagen för det som skulle varit en ny vecka. Jag gråter för livet som inte stannade kvar. Jag vet precis vilken vecka som skulle ha kommit idag, undermedvetet håller jag räkningen.

Och idag är det extra tungt. För att det är söndag, och för att jag inte sitter i vårt nya vardagsrumsfönster med en kula på magen. 

5 kommentarer:

  1. Åh Christel, jag vet inte vad jag ska säga för det finns inget rätt att säga. Men jag tänker på dig/er mycket och hoppas att ljusglimtarna blir fler och fler i det mörka. Kram

    SvaraRadera
  2. Fy tusan. Inga bra ord men sänder en tanke. Kram

    SvaraRadera
  3. Vad ska man säga. Jag skickar en stor kram och delar dina tårar så gott jag kan <3

    SvaraRadera