Söndag. Målar naglarna och förbereder i huvudet mina två måndagsmöten. Är påläst som tusan inför det ena, det som jag håller i. Men mötet som inleder dagen, där är det en idé som ska bollas via mig. Jag tycker om att vara blank i det läget. Inte veta så mycket på förhand, utan lyssna in och låta hjärnan utforma en plan under tiden som orden landar.
Så kommer måndagen. Kvart i sju smyger jag ut genom ytterdörren och nerför trapporna, ljudet från mina klackar studsar mellan trapphusets runda väggar. Klockan nio kliver jag in på vårt huvudkontor. Lyssnar, ställer frågor, formulerar en plan. Tänker att det är risky business att vara så oförberedd, att helt förlita sig på en fungerande hjärna. En vacker dag kanske den inte ställer upp. Men ännu har den inte svikit, för huvuden nickar och leenden är gillande.
Och så kommer det en tisdag och det som sades igår ska dokumenteras ner i någon slags uppdragsbeskrivning. Som vanligt är det bråttom. Stuvade om i kalendern och sitter vid mitt köksbord med en kaffebryggare som ständigt puttrar i bakgrunden och nya tulpaner intill och telefonen inställd på möte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar