maj 23, 2017

Om blå himlar och caféhoppningar.

Tisdag och veckans näst sista arbetsdag. Det är tusan inte illa. Livet är så enkelt att leva under den här årstiden. När himlen är blå och solen skiner och man promenerar en mil under dagen av bara farten, eftersom att gå ner i underjorden känns helt främmande när det är ljust och soligt. Älskar hur dagarna aldrig nånsin tar slut. Och så dagar som den här, när det är varmt fast solen inte ens lyckas tränga sig genom molntäcket. Det är fan fint.

Vi är i en rolig vecka. Jag pitchar en idé på måndagen och talar på en säkerhetskonferens på tisdagen och är helt obokad på onsdagen. Kommer hinna landa så skönt under den där onsdagen. Och sedan är det dags att vara ledig. Vad torsdagen ska innehålla vet jag inte ännu, men på fredagen ska jag och mitt barn caféhoppa. Ni vet hur man barhoppar, så ska vi göra, fast att det handlar om att fika istället. Tänker att om vi promenerar oss genom caféhoppningen så ursäktar det oss lite. Gå, fika, gå, fika, gå, fika. Måste ju säga att det kvalar in som mitt barns bästa idé nånsin. Han är ju lite av ett geni emellanåt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar