Tisdagen blir så mycket bättre än måndagen. Skjortan håller sig både ren och slät och den där revisionen som jag fasat så mycket inför, den bara springer förbi och är inte otäck alls. Revisionsmannen består av ett enda stort leende, han slår sig ner bredvid mig och frågar vad jag gör om dagarna och jag berättar och visar vår projektmodell och våra projektmallar och visar hur min dokumentation ser ut. Och sedan har det plötsligt gått en timme och vi har hunnit prata om världen och ledarna och företagen.
Han reser sig upp och skakar min hand och säger att jag är briljant. Jag känner hur jag ler från öra till öra. Resten av dagen försvinner i en virvelvind, jag är så exalterad över min briljans att jag i farten avslutar två uppgifter som jag haft hängande över mig och inte riktigt vetat hur jag ska hantera så länge. Men nu är de poff, borta! Klara, färdiga, avslutade.
Och när de där uppgifterna är klara och ivägskickade ringer barnet och har ont i huvudet och vill gå hem och lägga sig. Så jag packar ihop datorn och hoppar på pendeln hem, köper glass och ansluter till barnet i soffan. Har visserligen startat upp datorn igen, men har mest klappat snällt på mailen och skrivit det här, så det var ju inte särskilt betungande.
Vi får väl se vad onsdagen innehåller. I smyg hoppas jag på mer soffa och glass, pyjamasbyxor och datorn i knät och ett barn på en armlängds avstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar