oktober 12, 2017

Se mig så är allt bra.

Vet ni vad jag tycker är fint? Att det strösslar in kramar här när jag skriver att jag är nere, att det trillar in hejarop när det går bättre och att ni säger att Adrians fötter bara dras med en inflammation. Att allting kommer bli bra. Fy fan vad fint det är. Ni är.

Dagen igår, den rätade upp sig. Jag smet in på Åhléns på vägen hem, köpte ett nagellack och ett läppstift. Jag verkar funka på det viset, muntrar alltid upp mig med just de inköpen. Det är ett väl fungerande trick.

Och att Kim ringde vid fem och berättade att han var på väg hem, det gjorde ingenting sämre. Vi kom hem samtidigt, lagade och åt mat och sedan lämnade jag honom och Adrian till matteläxan och duschade i hundra år. La en ansiktsmask och hårinpackning och målade naglar på fingrar och tår. Kom ut till ett glas vin och ett sovande barn och en väntande bok.

Det är tydligen sånt som gör underverk. Jobbet må fortfarande vara svårjobbat, men det är ändå lite lättare idag bara för att jag fått ett par klappar på axeln. Jag sa ju det igår, det är inte mycket som krävs. Bara lite uppmärksamhet tydligen.

1 kommentar: