Sitter nerburrad i soffan, filt över benen och arbetsdatorn ovanpå. Barnet är friskt idag och jag är ensam hemma. Vi hade en tid hos sjukgymnasten i förmiddags, för att få ordning på Adrians inflammerade senor i fötterna. Efteråt gick barnet till skolan och jag köpte blommor och gick hem. Har en kanna kaffe och tända ljus på soffbordet. Jag gillar att se mörkret sakta falla utanför, sprida sig in i lägenheten. Om en liten stund ska jag tända och dimma ner den stora lampan i taket, bara låta ljuset vara knappt och precis där jag är.
Ensamheten och tystnaden, som kontrast till dagarna på kontoret, som jag älskar det. Just möjligheten att variera, den är nog allra bäst för mig. Men just nu längtar jag efter kvällen. Efter rödvinet som jag får hälla upp när vi kommer hem från visningen av en minitrea på Odenplan, efter den varma duschen och nattlinnet och morgonrocken, efter sängen och en bok. Även om det inte är särskilt dumt här heller, under filten och med kaffet och ensamheten, tystnaden och det fallande mörkret och mjuka ljuset.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar