Så det var Lucia igår. För första gången i mitt vuxna liv hade jag inget obligatoriskt firande, ingen förskola eller skola att gå till, inget tåg av lussande barn. Jag vet inte hur jag känner för det. Jag tror okej, men lite vemodig. Det är en ny era nu.
Det är så tydligt att vi håller på att lämna tiden som en familj om två vuxna och ett barn, att vi är på väg in i någonting annat. Ett familjeliv med tre individer med liknande vardagar. Tre människor i varierande åldrar med deadlines och förväntningar, måsten och krav.
Jag tror att vi glömmer det ibland, vilka hektiska dagar det är för äldre skolbarn. Vi stressar ut dem i aktiviteter och förbjuder skärmtid, när det som de kanske allra mest behöver är att slappa framför någonting som låter hjärnan vila en timme på kvällen. Jag vet inte. Jag har bara en så stark känsla av att han håller på att växa upp, mitt lilla barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar