januari 12, 2018

Januarideppen.

Det är bestämt sedan länge att torsdagskvällen är min. Att när Storkyrkobadet i Gamla stan öppnar klockan fem, då ska jag hänga på låset. Barnet och mannen vet att de får klara sig själva. Jag kommer hem en halvtimme innan, ska bara slänga ner en handduk i väskan och vända, men så ringer min chef och ber mig öppna datorn. En halvtimme försvinner in i den.

Kliver i min kappa och sträcker mig efter väskan när Adrian ringer. Han behöver instruktioner. Det är instruktioner som han har fått fjorton gånger tidigare, men det är tydligen den femtonde gången som är den magiska. Sedan ringer Kim och undrar om jag kanske kan vänta hemma och se till att barnet får mat, eftersom han behöver jobba lite till.

Halv sju kliver jag ner i bassängen. Vattnet är svalt runt min kokande kropp. Sträcker ut musklerna och försöker låta ilskan sköljas bort, men den sitter hårt. Det är ett par timmar som är bara mina ändå, och de behövs. Och nu är det fredag och barnet åker till sin far. Vi har en helg framför oss, en helg där Kim ska jobba och jag ska göra sånt som jag blir glad av.

Jag tror att jag ska gå på bio. Se något som de jag lever med inte hade valt. Bara vara för mig själv. Jag ska laga mat och dricka vin och kanske köpa en ny bok. Välja min egen musik, plocka mitt favoritgodis. Och så ska jag försöka vara glad när Kim kommer hem på kvällen, för jag orkar inte vara ledsen mer.

2 kommentarer:

  1. snart har vi kommit halvvägs genom januari! det är den månad på året då man ska vara som snällast mot sig själv.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen SÅ sant. ❤️

      Radera