Blandade känslor.

Det är en så konstigt vecka. Jag är vilse i dagarna, har trott sedan i tisdags att det är fredag dagen efter. Det blir en ganska lång vecka med den känslan. Men så kommer vi till torsdagen och fredagen väntar, men jag vet inte hur jag känner för den, för fredagen.

För samtidigt som jag kommer hem, så åker Kim. Klockan tre kliver han på planet som tar honom så långt bort som han kan komma. Och jag har planerat en fredag där jag ska storstäda vår lägenhet, skrubba badrum och kök och våttorka alla ytor, bädda rent i sängarna och tvätta tomt i tvättkorgen. Sen ska jag skrubba mig själv lika ren, kliva i mjuka kläder och köpa hem pizzor och godis och titta på film med mitt barn.

Det är en fredagsplan som jag verkligen längtar till, och den kommer följas av en lördag som ska bli varmaste dagen hittills i år och jag tänker mig promenad och fika på Djurgården och ett glas vin och en bok i soffan på kvällen, och så en söndag på ungefär samma sätt. Och det låter ju underbart och allt det där, men det är verkligen en skåra av saknad i mig också.