Dagarna fortsätter att rulla. Det såg ut som att Kim skulle slippa den där resan till Australien, att problemen flyttade över till någon annans knä. Så blev det inte, och på fredag åker han. Jag hade kunnat se det fina i att vara ensam i två, tre dagar, men inte i nio dagar, som det blir nu. Eller ensam och ensam, det är jag och barnet.
Och lite fint ska ju det bli också. Vi är så lika i vad vi tycker om och hur vi vill ha livet, barnet och jag. Nu kan vi varva mellan att äta falukorvsmackor och utemiddagar. Låta samvaron vara sådär enkel som vi båda nog är. Baka en kaka och dricka te i soffan, läsa bok och titta på Netflix. Hjälpa med läxor och promenera på sopade trottoarer, sitta på uteserveringar med en filt över benen och hans tonårsliv i öronen.
När jag tänker efter så kommer det nog bli en himla fin vecka, även om den kommer ha en kant av saknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar